villblienmamma

Man vaknar på morgonen och tittar ut genom fönstret. Ja... Det säger väl allt om jag säger att man inte ser något för att det vräker ner så mycket snö!
Det har säkert kommit ytterligare en decimenter snö nu... Inga tvivel, det lär va snö på jul.

Ser fram emot julbordet och att träffa alla igen.

Jag har drömt inatt. Att jag födde barn och det var en dotter, den här gången. Det förvånade mig faktiskt. Brukar alltid vara en son jag får i drömmarna... Men jaa, en dröm kan ju variera...
Det var underbart i alla fall. Jag var så lycklig.
Drömmen berodde nog på att jag kände mig alldeles tom igår kväll när jag skulle sova. Det var ett stort tomt hål i mitt hjärta. Alldeles ihålig... Så kändes det. Drömmen fyllde upp det rummet en stund. Men jag visste att det var en dröm i drömmen. Så det blev inte uppfyllt helt.
Men jaa... Tålamod. Tålamod. <3

Det blir nog att börja med den där medicinen. Kanske är lika bra. Nu har jag något att kämpa med, och då kanske jag ärligt talat kan lägga min "lilla" dröm på hyllan de minst 8 månader som jag har ett absolut NO-NO för att bli med barn. Det kan jag nog stå ut med. Åtta månader hit eller dit, det måste jag ju klara om jag redan klarat i över fem år! Jaa, det kommer gå bra.
Sedan kanske jag börjat universitetet, och kan kämpa med studierna, sedan när det är klart så är jag runt 23, och då är det ju alldeles lagom att skaffa barn!! :D
Titta, det blir en alldeles perfekt planering ändå. Livet kanske inte är fy skam?! :D



<3

Alla påminner mig hela tiden om att det faktiskt är OK att vänta några år till. Öh, ja? Jag vet. Men min längtan är nu, och den blir ju starkare hela tiden. Man vet inte hur länge jag kommer stå ut med det här trycket av alla tankar som dånar i huvudet och får hjärtat att värka.
Men måste säga att jag förstår er. Ni som säger att det är smartare att vänta, smartare att ordna upp hela livet först. Ni har helt och fullkomligt rätt. Men jag kan inte rå för att jag har den här längtan. Det är inte mitt val att gå runt med den, den bara finns där. Det finns perioder då jag försökt förtränga, försökt välja att ge upp den här drömmen i några år, för mitt bästa, för barnets skull. Så att jag sedan kan ge det lilla livet allting jag någonsin skulle vilja ge mitt barn.
Men längtan finns där. Den går inte att förtränga. Jag har inte valt att ha den där, men accepterar att den är där.

Det känns lite som såhär;
Mitt liv flyter på ett tunt isflak som gubbar runt på en öde ocean. Under mig simmar hungriga hajar, som bara väntar på att isflaket ska brista. Då och då brister det och jag hamnar i vattnet där jag få kämpa med att överleva de kaotiska tankarna, hajarna. Men så dyker en ny tunn isbit upp, och jag kan kasta mig upp till min räddning. Så mår jag bra en period igen. Utan oro för de där hajarna. Längtan håller mitt hopp uppe, så att isflaket håller sig helt, och flytande. Hajarna hotar hela tiden där under. Men just då för stunden,  behövs ingen oro för dem. De kan inte nå mig på mitt isflak.

<3

Jag kanske ska börja med en medicin, en ny medicin som jag aldrig använt förut. Men är lite rädd för alla biverkningar de säger att den kan ge. Och i vissa fall har tydligen de biverkningarnavarit bestående. Inget jag tycker låter lockande. Om jag nu ska börja med dom, så kommer jag få använda dem i ett halvår, och kanske flera perioder, och hela min dröm faller då isär. Man får ABSOLUT INTE bli med barn när man använder de här, eftersom de har giftpåverkan på barnet i magen. Så då krossades den förhoppningen. Man får inte misstänka att man är gravid, man får ibnte vara gravid, och man får inte bli gravid. Allt med gravid får man inte va... Känns surt. Vi får se hur det blir. Sökte upp lite om medicinen på nätet och blev typ livrädd över det jag läste.
Om allt det stämmer så ska jag absolut inte börja med den. Och då är det ju okej!! :)
Skoldags nu!
Bye.
 
<3

Har fastnat i en låt som jag alltid fastnar i när julen närmar sig. Mer jul - Adolphson & Falk
Vet inte varför. Men tycker rytmen och takten är så väldigt bra, och texten är ju alldeles underbar också. Förutom det där med - 30 grader kallt, haha, där håller jag inte med! :D
I alla fall.
Redan andra advent.
Jag har börjat fundera över årets nyårslöften! Än sålänge är dom hemliga, skriver kanske efter nyår sen när jag vet exakt vilka jag valde. Såklart ska jag skriva flera ggr innan dess, men skriver löftena då.

Brukar ni göra nyårslöften ? :)



<3



Mer Jul - Adolphon & Falk


Jag är en lugn person med takt och ton.
Måttfull och balanserad.
Jag är tyst och still och det ska mycket till,
innan jag blir exhalterad.
Men jag har en last, som håller mig fast,
i ett järngrepp varje vinter.
När året är slut och snön ligger djup.
Och slädarnas medar slinter.

Jag vill ha, mer jul.
Ge mig, mer jul.
Jag vill ha, mer jul.
Ge mig, mer jul.
Tusen stjärnor som tindrar.
Glitter så långt jag ser.
Av juleljus som glimmar, vill jag ha, mer!

En show glöms bort om den bara visar opp,
effekter som man knappast anar.
Så ge mig 30 grader kallt, tomtar överallt,
och en skog, av gröna granar!
Jag vill ha snötyngd hus,
tusentals ljus, kulörta kuler i driver.
Bjällerklang som akompangemang,
på alla julens skiver.

Jag vill ha, mer jul.
Ge mig, mer jul.
Jag vill ha, mer jul.
Ge mig, mer jul.
Tusen stjärnor som tindrar.
Glitter så långt jag ser.
Av juleljus som glimmar, vill jag ha, mer!

Ge mig en svårknäckt nöt, sötare gröt.
Djupare dopp i grytan.
Glittrigare glim och grötigare rim.
Och mer Arna Weise i rutan.
Jag vill ha rymligare säck, segare knäck.
Fetare fläsk från grisen.
Krimsigare krams, längre långdans.
Och raskare räv på isen!

Jag vill ha, mer jul.
Ge mig, mer jul.
Jag vill ha, mer jul.
Ge mig, mer jul.
Tusen stjärnor som tindrar.
Glitter så långt jag ser.
Av juleljus som glimmar, vill jag ha, mer!

<33

Jag funderar mycket på framtiden. Vad som kommer hända. Vad man kommer att få uppleva. Helt enkelt hur framtiden kommer att se ut. Men jag tror nog att alla ställer sig den frågan.
Jag längtar tills framtiden, vad den än kan hålla för mig. Jag ser framför mig ett eget hem, en kille som väntar på att man ska höra av sig, ja, någon som älskar mig på det förälskade planet. Jag ser mig med magen i vädret, väntandes på att förlossningen ska sätta igång. Att få gå igenom den smärtan, för att sedan hålla det älskade priset i mina armar. Det lilla livet som jag kommer älska mer än allt annat på jorden.
Min familj, helt enkelt.
Kanske kommer vi ha något husdjur. Eller kanske inte. Någon kanske är allergisk?
Kanske kommer vi bo i lyx, eller fattigt? Man kanske fått det jobbigt. Arbetslösheten kanske ökar drastiskt i framtiden, och man blir utan jobb. Man kanske får leva ett liv som man inte alls tänkt sig.

Men det är då.
Nutiden är nu. Och det är nutiden jag lever i nu. Jag kan fortsätta drömma om hur framtiden kan bli. Men jag tror aldrig att jag kommer kunna gissa rätt inpå detaljen. Jag får helt enkelt vänta och se...

<3

När man sjunger för bebisen när den ligger i magen, då kan barnet känna igen en viss sång, om man sjnger den ofta. Jag vet många som gjort så. Och det är väldigt magiskt. För när mamman öppnar munnen och sjunger densamma låten för barnet när abrnet är fött, så lugnar barnet sig oftast. Det är något man känner igen liksom. Min mamma gjorde så, och det fungerade tydligen jätte bra på mig. Jag blir fortfarande tyst och lugn när hon sjunger den låten.
Jag har funderat på vilka låtar som skulle kunna passa till något sådant. Kommit fram till två stycken som jag gillar. Dom är väldigt lugna och fina.

Carola - Himlen i min famn.
Nightwish - Sleeping sun.

Älskar dem båda två. Så det kanske blir att varva! ;) <3

 

Överallt jag går så ser jag människor med barnvagn, eller kvinnor med sin stora mage i vädret. Jag tackar för att det blivit så kallt och ruskigt, för då måste de gömma sig bakom lager av kläder. Visst ser man om de är med barn ändå, men inte alls på samma nivå.
Men det är ju något vackert. Det är något alldeles underbart att skapa liv. Varje barn som föds är väl till en början tacksamt? Sedan är det upp till föräldern eller föräldrarna hur barnets uppväxt och liv kommer bli. Jag tror att jag skulle klara det. Faktiskt. Och förlåt om det låter som om jag är en självgod idiot, men så är inte fallet. Jag tror att jag skulle kunna bli en bra mamma, om jag fick chansen.
Det är väl inte egoistiskt att skaffa barn? Man tär på sin egen kropp för barnets skull, man gör ju ändå barnet i sig själv, och av sig själv. Det borde vara det minst egoistiska på denna världen...
Det är vacker att bära barn inom sig.

Läser en blogg. Om en 14 år gammal tjej som blev med barn, och nu skulle jag tro att hon ligger på förlossningen. Jag hoppas att allting går bra, men hon verkade ha väldigt ont. Ja, det får man ju räkna med, men jag tror aldrig att en förstföderska kan vara beredd på hur ont det egentligen gör! Men, men. Hon klarar sig nog igenom det!
Önskar henne lycka till, om hon mot all förmodan skulle läsa detta! :)


Vidare till min nuvarande tankegång. Bebisar, graviditetsmage, barnvagnar. Ja. Något jag så ofta tänker på. Något jag så ofta längtar efter. Men än sålänge har jag hållit mig ifrån det. För bådwe min och barnets skull är det väl trots allt säkrast att vänta. Att vänta tills livet är lite bättre. Tills skola, utbildning och sådant är klart. Kanske skulle jag ändå utbilda mig innan jag reser... Vi får se!
Tillsvidare, får barnaskapandet ligga på is... <3

Dreaming of a future I know will come.
Dreaming of a life that I want to have.
Dreaming of baby I'll hold in my arms...
My son or my daughter, I'll love you forever! :)

Igår ikväll tog det för alltid att lyckas somna. Jag låg där i sängen med huvudet fullt med tankar och det kändes som traffik-kaos som krockade och gasade omkring där inne... Jobbigt...
Men så började jag drömma mig bort lite. La en hand på min mage och tänkte: Du kommer finnas häri i framtiden...
Och då lugnade tankarna ner sig. Det var som om allting bara förstod att även om den här längtan bränner hål i mitt hjärta och min själ varje dag, så kommer ändå min dröm att slå in. Jag ska få ett barn, kanske fler, i framtiden. Och bara framtiden kan säga när det blir.
Sen kan man ju alltid hoppas på att det är snart ! <3

Pratade med en kompis på msn nyligen. Vi har en ganska öppen relation med varandra, så därför vet han om mitt lilla dilemma. Jag berättade för honom idag att jag läst mycket om insemination, och han förslog att jag istället bara ska ha sex med någon kille! Men nja, det är ju lite riskabelt tycker jag!
1. Om man inte känner killen kan man ju råka ut för allt möjligt, sjukdomar, rykten...
2. Inte ens säkert att man blir med barn, och då lär man ju ångra sig något fruktansvärt!
3. Tänk om killen vill lägga beslag på barnet senare?'

Det är de sakerna som skrämmer mig. Men visst, det fanns en tid då jag ärligt funderade på att gå runt på krogen och ha sex med random killar. Men hur skulle det se ut? Förstår ärligt talat inte hur jag tänkte? Ska mitt barn ha en mamma med dåligt rykte? Nej, tack!

Insemination är därför ett alldeles utmärkt förslag. Inga problem med killar som inte duger, killar som bara är dumma i huvudet. Inga problem i framtiden med att killen ska försöka platsa som en bättre förälder. Det enda negativa är väl att barnet växer upp utan en riktig pappa, och lär undra varför. Men man får helt enkelt vara ärlig från start! :)

Jag tror knappt mina ögon/öron och allt sådant. Jag ber till högre makter att det inte är sant!
Hur dum i huvudet kan man vara egentligen?
Jag har förklarat, jag har berättat, sagt hur jag känner, och lagt ut mina känslor som jag annars aldrig gör för mina vänner. Och de totalignorerar mig, som om jag vore den som var dum i huvudet.
Bara för att jag inte är den där festprissen, som er, bara för att jag hellre slår mig till ro än lever livet på erat sätt, det är väl inget fel på mig för det!?
Det är inte bara jag här i världen som har tänkt såhär, och nu vet jag vilka jag kan lita på, vilka som verkligen är mina vänner. Och inte är det ni inte!
Idioter, det är vad ni är!!


Jag har läst mer om insemination nu. Och jag är tyvärr ganska säker på att åldersgräsen är på 22 år. Fan... Men då har jag i alla fall lite mer tid att studera. Och så kanske jag hittar den där killen. Är trött på att leta, så nu får han hitta mig. Vilket inte lär hända. Jag kommer vara oskuld tills jag fått mitt efterlängtade barn via insemination och är med i Ensam mamma söker!!! Haha, skämt o sido... :)

Jag har checkat upp lite priser när det gäller insemination. Hittar dessutom bara kliniker i Danmark, även då jag sökt för fullt efter dom i Norge också. Jag befarar att åldersgränsen dock ligger på 22 år, och det är två år över min önskeålder. Lite problematiskt, men vi får se.
Danmark har i alla fall tre kliniker som jag har läst om;
- Gaia - graviditetsklinik
- Storklinik
- Copenhagen fertility center
Jag har läst om priser och liknande, men vet inte hur de olika reglerna är på de olika ställena. Jag ska läsa mer om dem. Jag har blivit medlem på en hemsida, som heter familjeliv.se . Kanske funderar på att bli medlem på någon annan bebissajt. Kanske kan de hjälpa mig!

Nu ska jag i alla fall sträcka på mig och ge mig av!

Jag har spenderat hela morgonen om att läsa om insemination. Det betyder att man använder sig av donator sperma som en läkare/barnmorska sprutar direkt in i livmodern med en slang eller liknande. Detta för att man då ska bli med barn. Låter väldigt spännande.
Tråkigt nog får inte ensamstående göra det i Sverige, varför? Dålig stil tycker jag...
Men i alla fall så kan man åka över till t.ex. Danmark och göra det där, sålänge man har gjort en läkarundersökning i Sverige.
Jag ska fortsätta fundera över det här. Det låter som om det skulle kunna vara något för mig, men samtidigt så är det ett stort beslut att göra. Jag har i alla fall runt ett år till att fundera, innan jag måste kontakta dom i så fall.
Även om jag inte genomför det i slutändan så kan man åka till och prata med dom, då får man svar på alla frågor man inte kan läsa svar på, och kanske får en annan synvinkel på saker och ting.
Jag ska resa utomlands inom en snar framtid, så då får det bli efter det i så fall. Spännande!

Could this be the end of my missery?
Could this be the finall act?
Will I finally hold you for reall in my arms?

<3

...något som, jag faktiskt dröömt förut...

Jaa, inatt drömde jag som vanligt om min önskning. Att vara med barn.
I drömmen brukar jag få reda på att jag är gravid, eller så har jag redan en ganska skaplig bula där, och jag är lycklig på ett sätt jag aldrig varit lycklig på förut. Det är som om alla bekymmer släpper och jag känner att livet har fått en mening. Jag lever för att föda, älska och ta hand om det barnet... Men så inser jag plötsligt något.
Jag har ju inte haft sex!
Och då rasar hela drömmen ihop, börjar med att folk skrattar åt mig för att ha varit så dum och trott att jag var med barn. Jag skrattar med dom, men inom mig brister själen och hjärtat som så många gånger förr.
Så vaknar jag. Ligger kvar där i mörkret. Stirrar upp i mörkret, upp i ingenting...

... Drömmer och drömmer om den längtan som brinner, bränner hål inom mig som om djävulen skulla sticka mig... Blir jag straffad Gud, om du finns? Och om du inte finns, vad för högre makter styr över vad som händer? Styr man helt över sitt eget liv? Det går inte... Eller ... ?


:)